Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EDEN e4den, sbst.1, n. ((†) r. Wexionius Vitt. 366 (c. 1685), Lantingshausen Young 1: 80 (1787)).
Ordformer
(ed Fabricius Amar. 25 (c. 1740))
Etymologi
[jfr t. eden, n., i ä. t. äv. m., eng. eden, fr. éden, av hebr. ‛ēden, möjl. urspr. assyr. edinu, stäpp, slättland, men identifierat med hebr. ‛ēden, lust, sällhet. — Formen ed har uppkommit därigm att eden missuppfattats ss. best. form]
1) eg. namn dels på det landskap där Gud enl. 1 Mos. 2: 8 planterade en lustgård för de första människorna, dels på denna lustgård, paradiset. — särsk. i uttr. o. förb. som angiva förhållanden som äro likartade med dem i paradiset; jfr 2. I martyrens bröst, .. / .. hon (dvs. förvillelsen) hviskar mod / med susningen av Edens palmer. Tegnér 1: 270 (1804). Edens fält. Stagnelius 1: 489 (1821; om himlen) [jfr de elyseiska fälten]. Om några få månader skulle han flytta in i själfva Edens lustgård, det nyss så aflägsna målet för alla hans ungdoms drömmar. Lundegård Asra 72 (1898; om det stundande äktenskapet).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (i sht i religiöst språkbruk o. i poesi) bildl.: paradis; jfr Hjelmqvist Bibelgeogr. namn 42 ff. — särsk.
a) med tanken särsk. fäst vid den fruktbarhet o. den yppiga växtlighet som enl. Bibeln fanns i paradiset. Wexionius Vitt. 366 (c. 1685). Åt Nordens sida, / Et litet Eden ligger täkt, / Der gröna murar sig utsprida, / Och jorden bär en blomsterdräkt. Nordenflycht QT 1746—47, s. 43 (om trädgården på Fullerö). (Dalen Siddim) med sina rika källor och bördiga fält .. liknade ett grönskande eden, en Herrans ljufliga lustgård. Beskow Resem. 202 (1861) [jfr 1 Mos. 13: 10].
b) med tanken särsk. fäst vid det lyckliga o. oskuldsfulla liv som de första människorna levde i paradiset; särsk. om barndoms- o. ungdomstiden; ofta (med anspelning på syndafallet) om ett försvunnet lyckligt tillstånd, ofta äv. om ett drömt l. eftersträvat (men icke hunnet) dylikt tillstånd. Mitt hus et litet Eden var. Kolmodin Qv.-sp. 2: 85 (1750). Vår kärleks Eden. Nicander 2: 243 (c. 1830). En frisk vind från barndomens och den oförderfvade naturens Eden. Rydberg Frib. 48 (1857). Mänskosläktets evigt sökta Eden. Levertin N. dikt. 91 (1894). Den drömmen, som aldrig besannats, / som dröm var den vacker att få, / för den, som ur Eden förbannats / är Eden ett Eden ändå. Fröding Gralstänk 57 (1898). — jfr OSKULDS-EDEN. — särsk. om de saligas hemvist efter döden. Fabricius Amar. 25 (c. 1740). Vi få mötas i Eden en gång. Sionstoner 372: 1 (1889).
Ssg: EDEN-LIK, adj. Wirsén Vis. 291 (1899).

 

Spalt E 30 band 7, 1917

Webbansvarig