Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EFEMÄR ef1emä4r, äv. e1-, ngn gg äf1-, l. -æ4r (efemä´r Dalin), ngn gg EFEMER -me4r, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet eph-)
Etymologi
[jfr t. ephemere, fr. éphémère, av gr. ἐφήμερον (Aristoteles), djur som lever endast en dag, dagslända, av ἐφήμερος, som räcker blott en dag, äv. daglig, av ἐπί, på, under, o. ἡμέρα, dag]
1) (†) zool. = EFEMERID II 1. Dalin Vitt. 3: 293 (1751). Dahlbom Skand. insekt. 228 (1837). Dalin (1850).
2) (mindre br.; se dock slutet) mer l. mindre bildl., = EFEMERID II 2. Nöjets efemerer. Wallin Vitt. 2: 38 (1805). Vi (medarbetare i Phosphoros) hade i sinnet att .. (icke) taga någon notiz om Herrarnes småsaker eller göra oss den mödan att bortfläkta dessa Ephemerers spindelväfvar. Palmblad Sändebref till de jurnalister 21 (1810; om utgivarna av Journ. f. litt. o. theat.). Ephemerer från Helicon. Hellman (1832; titel på diktsamling). Wirsén Krit. 203 (1887, 1901). — särsk. (fullt br.) bot. växt som under normala omständigheter hinner att under loppet av en sommar utveckla flera på varandra följande generationer; jfr EFEMÄR, adj. slutet. J. Erikson i Bot. notiser 1895, s. 192. Blott sällan torde .. våra s. k. efemerer fullständigt medhinna utvecklingen af mera än en generation årligen. N. Sylvén Därs. 1905, s. 176.

 

Spalt E 58 band 7, 1917

Webbansvarig