Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EFTERBRÄNNA äf3ter~brän2, v. -er, -brände, -bränt, -bränd. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se d. o.).
1) [till EFTER- 8 b] (föga br. utom ss. vbalsbst. -ing, -are) mil. om krut (skott o. d.): antändas för långsamt. Åkerstein Antändn. m. slagkrut 25 (1829). Af 479 lossade Skott äro alla väl antände — intet enda har efterbrändt. Dens. Svar på anm. rör. slagkrutsantändn. 86 (1830). Gråkrutet .. har stor benägenhet till efterbränning. Tidskr. i sjöv. 1891, s. 134. SD(L) 1903, nr 302, s. 1.
2) [till EFTER- 8 c] (nästan bl. ss. vbalsbst. -ing) i sht tekn. om (förnyad) bränning (av ngt) efter o. i anslutning till l. ss. fortsättning på en redan verkställd sådan. Efterbränningen (av teglet) med ved (sedan förut alunskiffer användts till bränsle) förstör .. svafvelsyrans förening med lerämnet. P. B. Berndes i VetAH 1815, s. 214. Dalin (1850: efterbränning).
3) (föga br.) i pass.: bränna vid, bliva vidbränd. Kastrullen (med det kokta sockret) ställes med bottnen uti varmt vatten, att icke sockret efterbrännes och blifver brunt. Sjöberg Singstock 325 (1832).

 

Spalt E 108 band 7, 1917

Webbansvarig