| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EFTERGIVLIG äf3ter~ji2vlig, adj. -are.
— jfr OEFTERGIVLIG.
1) motsv. EFTERGIVA 1: (knappast br.) som kan efterskänkas l. som det kan avstås från l. prutas av på. J. D. Valerius (1849) i Försl. t. SAOB. Kindblad (1870).
2) [jfr motsv. anv. i d.] (i sht i fackspr.) motsv. EFTERGIVA 3 c: eftergivande (se d. o. 2), mjuk, böjlig, elastisk. Eftergifliga eller elastiska delar (av hoven). Bendz Hofbeslagsl. 12 (1866). Man bör .. göra .. (det stickade yllet) mjukt och eftergifligt. Ribbing Barns fostr. 113 (1892). Wretlind Läkareb. 2: 22 (1894).
Spalt E 137 band 7, 1917