| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
EFTERLETA äf3ter~le2ta, v. -ade; se för övr. LETA. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (Kempe Graanen 101 (1675; i bet. 2), Linné i VetAH 1739, s. 7 (i bet. 1), Ljungquist Præs. i VetA 1752, s. 34 (i bet. 2)).
1) [jfr motsv. anv. i d.] (i sht i skriftspr.) leta efter, försöka leta rätt på l. söka uppleta, söka finna l. få tag i l. komma över (ngt l. ngn). Visb. 1: 96 (1581). Han nu håller på, Darium effterleta. Börk Darius 991 (1688). Leopold 5: 458 (1799). Med omsorg efterletades den aftonen (St. Hans afton) ”flygrönn”. Lovén Folkl. 182 (1847). Sånger, sagor och muntliga traditioner har jag öfverallt efterletat och omsorgsfullt upptecknat. Castrén Res. 2: 440 (1849). Den gamle vapensmeden (gick) ut och efterletade en plats, där han finge vara ensam. Rydberg Vap. 191 (1891). Konung Artur drog ut .. för att efterleta den hjältes spår, som numera kallade sig Den röde riddaren. Bååth Wagners sag. 4: 116 (1908).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera knappast br.) efterforska, söka utforska, söka taga reda på l. komma underfund med (ngt). Hwad nu .. Orsaken war ther til, at medh Hertigens (Karl Filips) Reesa (till Ryssland) än tå in til fölliande åhr vpskutet bleff, må man så flijteligen ey effterleta. Widekindi Krigsh. 425 (1671). Anatomia corporum eller de naturliga tings beskaffenheters efterletande. Hiärne Förb. 17 (1706). Förlåt; jag bör ej efterleta / Hvad sjelfva ödet visst förbjuder mig att veta. Remmer Theat. 1: 206 (1808, 1814). Kan du gissa hvar Praxinoa uppehåller sig? — Nej, jag har aldrig brytt min hjerna med att efterleta det. Rydberg Ath. 328 (1876; puristiskt; uppl. 1859 o. 1866: efterforska).
3) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (†) eftersträva, eftertrakta, efterfika, söka (upp)nå l. vinna l. komma i besittning av (ngt) o. d. Columbus Bibl. v. G 3 a (1674). Man (skall) stelgvis (tryckfel för stegvis) gå til den, man efterletar. Cederhjelm Kærleksbalck 12 (1740; i fråga om sättet att vinna den kvinna man älskar). Ej dina fäders bygd ditt lystna sinne retar: / Nej, det är Tiberns strand som djerft du efterletar. Lenngren 387 (1778). Anförare! — Hvad är den lön I efterleten? — / Jag ser det — Ryktbarhet! Kellgren 2: 82 (1787). — särsk. ironiskt om person som gm sitt uppträdande l. handlingssätt rent av tycks lägga an på att störta sig i fördärvet l. råka illa ut. Att sådane Skalker och Förrädere .. måge bekomme theris förtiänte lön, och thett the efftherleete. G. I:s reg. 16: 419 (1544). Rätt är skedt: eer blef beredt, / hwad I hafn’ länge efterledt. Wivallius Dikt. 76 (1631; till Tilly o. hans slagna här).
Spalt E 167 band 7, 1918