| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
EFTERLÖPARE äf3ter~lø2pare, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
vbalsbst. till EFTERLÖPA.
1) [efter t. nachläufer; jfr motsv. anv. i holl.] (föga br.) efterföljare; anhängare, medlöpare. Politiska efterlöpare utan egna åsikter. Dähnert (1746). Schultze Ordb. 2824 (c. 1755).
2) [till EFTERLÖPA 1; jfr motsv. anv. i t.] i biljardspel: spelboll som medelst s. k. överstöt bringas att efter sammanträffandet med en annan boll följa efter denna; äv. om dylik stöt. Wilson Spelb. 68 (1888). 2 NF 3: 380 (1904). Klint (1906).
Spalt E 187 band 7, 1918