Publicerad 1918   Lämna synpunkter
EFTERSINNING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[vbalsbst. till EFTERSINNA; jfr holl. nazinning o. t. nachsinnung]
(†) eftertanke, reflexion, begrundande, eftersinnande; besinning. Wallerius Pres. i VetA 1744, s. 9. Menniskotanken, en gång väckt till eftersinning, har aldrig hvilat. Wallin Rel. 1: 282 (1819, 1825). Får jag vända dina eftersinningar åt ett annat håll ..? Almqvist Törnr. b. 1: 19 (1839). Vid närmare eftersinning beslöt han .. att gifva vika. Malmström Hist. 1: 227 (1855). Mognande eftersinning. B. E. Malmström 5: 33 (c. 1860). Kindblad (1870).

 

Spalt E 212 band 7, 1918

Webbansvarig