| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
EFTERSLÅENDE äf3ter~slå2ende, p. adj.
mus. i uttr. efterslående ton l. not.
a) (efter huvudton inträdande) genomgångston som ej åtföljes av harmonisk huvudton på nästa tonsteg; äv. om not som angiver dylik ton; jfr EFTERSLAG 4 b. Drake Kontrap. 60 (1845). Höijer Musiklex. 116 (1864).
b) (dissonerande) ton som i en kontrapunktisk sats efteråt (anslås o.) inträder i ett redan givet ackord; äv. om noten för en dylik ton. Berg Jadassohn 12 (1901).
Spalt E 222 band 7, 1918