| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
EFTERSOMMAR äf3ter~som2ar, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -somrar.
1) [till EFTER- 8 b; jfr motsv. anv. i dan. o. t.] om längre l. kortare period av varma, vackra, sommarliknande dagar som inträffar efter den eg. sommarens slut; jfr BRITTSOMMAR, INDIAN-SOMMAR. (Den 1—6 September) göra en ganska sköön effter-Sommar. Voigt Alm. 1669, s. 20. En eftervinter (samlar sig) allt mer .. i April, en eftersommar i October. Geijer Häfd. 25 (1825). I grönt står ännu parken klädd / I ljuflig eftersommar. Östergren Dikt. 80 (1871). — bildl. (jfr 2 slutet). Ditt bref förde med sig en hel eftersommar. C. F. Dahlgren (1824) hos Thomander Tank. o. löj. 125. Lifvet .. har stundom som året en eftersommar. Bremer Grann. 1: 76 (1837).
2) [till EFTER- 8 d; jfr motsv. anv. i dan. o. holl.] senare del(en) av sommaren, sensommar; motsatt FÖRSOMMAR. Lindfors (1815). Aspfrö mogna redan om våren, almfrö på försommaren .., björkfrö på eftersommaren. A. Cnattingius i Tidskr. f. skogshush. 1874, s. 64. Strömming fås (vid Lungön) .. rikligast på eftersommaren från senare hälften af juli. Läsn. f. sv. folket 1906, s. 129. — bildl. (jfr 1 slutet). (Thorild ville återvända till Sverge och där) i sin eftersommar eller höst, fullända hvad han i sin vår hade börjat. Atterbom Siare 5: 129 (1849). En tjock fru i lifvets eftersommar. Hedenstierna Fru W. 202 (1890).
B: EFTERSOMMARS-KVÄLL, se A.
Spalt E 230 band 7, 1918