Publicerad 1918   Lämna synpunkter
EFTERSPRINGA äf3ter~spriŋ2a, v. -er, -sprang, -sprungo, -sprungit, -sprungen. vbalsbst. -ANDE; jfr EFTERSPRÅNG.
Etymologi
[av EFTER o. SPRINGA, v.; jfr holl. naloopen, t. nachlaufen o. nachrennen]
— jfr EFTERSPRUNGEN o. SPRINGA EFTER.
1) [till EFTER- 2; jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (nästan bl. i förb. komma efterspringande) springa (bak)efter (ngn som begivit sig i väg förut l. ngt som är i rörelse). Dalin (1850). Klint (1906: efterspringande, n.).
2) [till EFTER- 7] (knappast br.) springa för att hämta (ngn l. ngt), springa efter (ngn l. ngt). Dalin (1850).

 

Spalt E 234 band 7, 1918

Webbansvarig