| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
1) (numera mindre br.) eftersinnande, övervägande, begrundande, besinnande, eftertanke; jfr EFTERTÄNKNING 1. Schroderus Osiander 1: 411 (1635). Archimedes efter långt efftertänckiande .. besinnade sigh i hast. Stiernhielm Arch. B 2 b (1644). Icke .. kan någor vtan förnuftigt eftertenckande finna sitt retta ändamål. Rydelius Förn. 111 (1721, 1737). Vid noga eftertänckande. Därs. 204. Boström 3: 28 (1833). Auerbach (1908; med hänv. t. eftertanke). — särsk. i numera obr. uttr. o. förb. Dett ordet hafuer ett stoortt efftertenckiande (dvs. är värdt att tänka på). RARP 1: 183 (1632) [jfr lat. res habet deliberationem]. Thetta jagh hafuer weetat tee, och indraga till efftertänckiande. Stiernhielm Arch. Q 1 b (1644). Desse äre starcke liknelser och af eftertänckjande (dvs. värda att beakta l. begrunda). Abrahamsson 658 (1726).
2) (†) betänklighet, farhåga; misstanke; jfr EFTERTÄNKNING 2. Oxenst. brefv. 10: 247 (1618). Françosernes procedere (dvs. förfarande) och tilstondt, göra mig allehanda eftertenckiande. A. Oxenstierna Bref 4: 536 (1648). Den hallanska adelen skall nu för liderliga pänningar sälia bort alla deras (dvs. sina) gods .. sådant alt giffuer stort efftertänkiande, om the ike i sinnet hafva att för inga penningar lösa dom igen. Ekeblad Bref 1: 239 (1653; jfrt med hskr.). Keysarens märckelige Lycka (förorsakade) hoos månge ett stoort efftertänckiande. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 56 (1680).
Spalt E 279 band 7, 1919