| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
EFTERTÄNKLIGT äf3ter~täŋ2klikt, förr äv. EFTERTÄNKLIGA l. EFTERTÄNKLIGEN (eftertä´nkligen Weste), adv.
1) (numera knappast br.) motsv. EFTERTÄNKLIG 1: på ett sätt som väcker eftertanke, på ett tänkvärdt l. beaktansvärdt l. betydelsefullt sätt. Thet är ett bröd, skrifwer Paulus ganska efftertenckeliga, så äre wi monge en lekamen; effter wi alle af eno bröde delachtige äre. Swedberg Cat. 239 (1709). Chydenius 167 (1765).
2) (†) motsv. EFTERTÄNKLIG 2: på ett betänkligt sätt, betänkligt; betänkligt nog, tyvärr. (Att) mervelbemelte Hr Grefve och Cancellie-Råd om Riksens Höglofl(ige) Stenders Secrete Utskott eftertenckeligen sig utlåtit. 2 RARP 5: 621 (1727). Sådan är den herrliga grödan, som nu står för våra ögon; men eftertänkeligen har den ej ännu skjutit i ax. Bergklint Vitt. 265 (1774).
3) (†) på ett sätt som visar eftertanke, välbetänkt, klokt. Til at hålla (en viss sak) i så mycket stadigare minne, så är eftertänkeligen förordnat, at (osv.). Serenius Eng. åkerm. 257 (1727).
4) (föga br.) eftertänksamt, betänksamt. Fursten .. skakade eftertänkeligt sitt grå hufvud. Topelius Läsn. f. barn 2: 131 (1858, 1866). Renius .. måttade .. eftertänkeligen och lät så kastet gå. Dens. Vint. I. 1: 323 (1860, 1880).
Spalt E 281 band 7, 1919