| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
EKONOMIST ek1onomis4t l. e1k-, äv. -ån-, stundom -ωn-, äv. -nå-, stundom -nω-, l. 01—, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 m.; best. -en; pl. -er.
1) [jfr t. ökonomist, holl. o. eng. economist, av fr. économiste, avl. av économie (se EKONOMI)] nationalekonom. Gynther Conv.-handlex. (1846). Ekon. samh. 1: 1 (1891). Fin. biogr. handb. 1842 (1902). — särsk. till EKONOMI 5 b β: anhängare av en vid 1700-talets midt härskande nationalekonomisk skola i Frankrike, som ansåg jordbruket för den enda i värklig mening produktiva näringen, fysiokrat; i sht i pl. best. Sv. Merc. 1: 621 (1756). Odhner i 3 SAH 6: 58 (1891).
2) sjömil. menig man vid ekonomiavdelningen av flottans sjömanskår, ekonomiman; jfr EKONOMI 1 b. SD(L) 1893, nr 287, s. 8. 2 NF (1907).
(jfr 2) -STAT(EN). (†) ekonomistat(en) (se d. o. 2 b). Med afseende å tjenstgöringen indelas flottans Underofficerare i 4 stater: Styrmans-, Artillerist-, Skeppare- och Ekonomiststaten. Underv. f. mansk. v. fl. 1: 6 (1882).
Spalt E 385 band 7, 1920