Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
EKVINOKTIAL e1kvinok1tsia4l l. ek1-, l. -nok1s-, adj.
nästan bl. i ssgr.
1) som har avseende på l. sammanhänger med dagjämningen, dagjämnings-. Pfeiffer (1837). Ekbohrn Främ. ord (1904).
2) (mindre br.) som har avseende på jord- (l. himmels)ekvatorn, som är belägen under ekvatorn, ekvatorial. Pfeiffer (1837).
(1) -LINJE(N) l. -LINIE(N). [jfr t. äquinoktiallinie] astr. dagjämningslinje(n).
1) om (jord)ekvatorn. För Aeqvinoctial-Liniens nära öfwergående, är Natt och Dag ther (dvs. i Guyana) nästan lijka lång. Amer. 23 (1675). Eneman Resa 1: 162 (1712).
2) om den räta linje utefter vilken ekliptikan och himmelsekvatorns plan skära varandra. NF (1881). —
(2) -NATT. (†) natt vid ekvatorn, tropisk natt. De mörka eqvinoxial-nätterna. (Bladh o.) Hornstedt Resa 122 (1784). —
(1) -PUNKT. [jfr t. äquinoktialpunkt] astr. om var särskild av de båda ändpunkterna på den linje utefter vilken himmelsekvatorns plan skär ekliptikan: dagjämningspunkt. Voigt Alm. 1680, s. B 4 a. Melanderhjelm Astr. 1: 56 (1795). NF (1881). —
(1) -STORM. storm som inträffar vid dagjämningen; jfr DAGJÄMNINGS-STORM. Ekbohrn Naut. ordb. (1840). —
(2) -UR. [jfr t. äquinoktialuhr] solur som består av en med ekvatorns plan parallell yta på vilken en stav kastar skugga. NF 15: 68 (1890).
Anm. Elliptiskt för EKVINOKTIAL-LINJE(N) förekommer ekvinoktial, r., hos Sylvius De Mornay Rel. vissh. 134 (1671, 1674) om jordekvatorn o. hos Melanderhjelm Astr. 1: 20 (1795) o. Ekbohrn Naut. ordb. (1840) om himmelsfärens ekvator.
Spalt E 393 band 7, 1920