Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ELRITSA e3l~rit2sa l. äl3~, l. 040, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(elritsa Sundevall Zool. 88 (1841) osv. elrits Schroderus Comenius 166 (1639: Elritzen, sg. best.), Hiärne Suurbr. 68 (1680: Elritzer, pl.). ellerits G. H. Taubenfelt (1658) i HTSkån. 1: 193 (: elleritzer, pl.). ellris Ågerups arkiv Inventarium 1764 (: Ellris håf). elfveritz Spegel GV 197 (1685). ärlits Lind (1749; under elritz: ärlits fisk))
Etymologi
[liksom d. elridse, elritse, ä. d. elveritse (Arreboe), av t. elritze, ä. t. erlitze, avl. av fht. elira, erila, t. erle, al. Anledningen till namnet antages vara, att fisken gärna uppehåller sig mellan alarnas rötter. Jfr inhemska benämningar ss. ÄLING o. ALKUVA, vilka likaledes äro bildade av trädnamnet AL; jfr äv. t. erling, av erle, al. — Formen elfveritz är lånad från ä. d. elveritse]
fisken Phoxinus phoxinus (Lin.) Agassiz, alkuva, alkula, kvidd, äling. Schroderus Comenius 166 (1639). Uppland 1: 144 (1902).
Ssgr: ELRITS-FISK. (†) Lind (1749; under elritz). —
-SLÄKTE(T). Sundström Fauna 273 (1877).

 

Spalt E 482 band 7, 1922

Webbansvarig