Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EMALJERING em1alje4riŋ l. e1-, i Sveal. äv. -e3riŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till EMALJERA (se d. o. 1); särsk. konkret; äv.: emaljeringsteknik, emaljeringskonst. 2:ne Guldringar med blå Emalliering. SP 1780, s. 312. Emaljering kallas konsten att insmälta olikfärgade glasflusser i eller på metallytor. 2 UB 6: 587 (1904).
-KONST(EN). —
-TEKNIK. —
Spalt E 492 band 7, 1922