| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EMPOR ämpå4r; best. -en; pl. -er.
byggn. i fornkristna, i sht bysantinska, samt i medeltida (romanska o. gotiska) kyrkor förekommande, vanl. över sidoskepp l. huvudingångens förhall uppförd, läktare l. läktarvåning som öppnar sig medelst arkader l. kolonnställningar inåt kyrkans midtskepp; jfr TRIFORIUM. Wallis Verldsh. 3: 605 (1877). Emporerne voro samlingsrum för qvinnor, för förnäma, för sångkörer. Hildebrand Medelt. 3: 375 (1900). Den afskilda plats, som nunnorna borde inta, fann man lätteligen genom att öfver västkoret inrätta en empor. A. Lindblom i Fornv. 1908, s. 194. — jfr VÄST-EMPOR.
Spalt E 530 band 7, 1922