Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ENGELS äŋ4els, r.; pl. = l. -er (Stiernhielm Arch. F 2 b (1644)).
Etymologi
[av holl. engels, av mnl. engelsch, eg.: engelsk (se ENGELSK, adj.1)]
(förr) benämning på en i Holland o. andra länder använd liten viktenhet, motsvarande 32 ass eller ungefär 1,5 gram. Stiernhielm Arch. F 2 a (1644). Sv. saml. 3: 77 (1764). Anm. En sg. engel ansättes felaktigt av Falkman Mått 2: 224 (1885).

 

Spalt E 610 band 7, 1922

Webbansvarig