| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ENGELSMAN äŋ3els~man2, äv. 40~1, m.; best. -mannen, ä. o. vard. (utom i södra Sv.) äv. = (Nordenflycht QT 1746—47, s. 127, Wallenberg Gal. 169 (1771; uppl. 1921)); pl. -män, stundom -männer.
1) engelsk man; i pl. om individer av engelska folket utan hänseende till kön; jfr ENGELESARE, ENGELSK, sbst.1, ENGLÄNDARE 1. Thomes Parker Engelzman. RP 8: 203 (1640). Johan II .. stod .. 1356 med en .. här i den gynsammaste position mot engelsmännen. Sydsv. dagbl. 1870, nr 113, s. 3. — särsk. i sg. best. i icke individuell anv.
a) (numera med arkaistisk l. vard. anstrykning) ss. beteckning för den engelska nationen l. staten (l. om en samling individer som representera dessa). Nordenflycht QT 1746—47, s. 127. Engelsmannen köper rå-ämnen från hela verlden och lemnar dem med stor vinst förädlade tillbaka. Palmblad LbGeogr. 139 (1835).
b) (i sht vard.) ss. beteckning för engelsmännen i allm. l. för den engelska folktypen. Skal jag skämmas för at läsa til bords, efter engelsman ej gör det? Wallenberg Gal. 169 (1771; uppl. 1921). (Kontinentalgermanens anlag för grubbel och mystik) motvägas .. hos engelsmannen af hans kraftigt utdanade verklighetssinne. Schück Medelt. kult. hist. 175 (1907).
2) fartyg av engelsk nationalitet. Gosselman S. o. N. Amer. 2: 79 (1833). Sandström Natur o. arbetsliv 1: 74 (1908).
Spalt E 613 band 7, 1922