| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ENSIDIG e3n~si2dig, adj. -are (i bet. 2). adv. -T.
1) (numera i sht i fackspr.) som har bl. en sida l. som finnes på l. gäller bl. en l. den ena sidan av ngt; som går l. sträcker sig bl. åt ett l. det ena hållet. Brakteater äro mynt med ensidig prägling. Ensidig vippa, lunginflammation, färgblindhet. Ögonen .. wenda sig tilljka (dvs. samtidigt) / Til thet the willja see, och intet thera wjka / Eensidigt bort för sig. Spegel GV 294 (1685). Källare .. med ensidigt ifrån Stugan lutande tak. VDArk. 1752, F III 7. Man använde (under vikingatiden) såväl en- som två-sidiga kammar. Uppland 1: 205 (1902). — särsk.
a) (numera i sht jur.) som utgår ifrån l. gäller l. hänför sig till l. tar hänsyn till bl. det ena av två korresponderande led l. den ena parten (i ett rättsförhållande o. d.), l. i vilket bl. ena ledet l. parten medvärkar (motsatt: ömsesidig). Ensidig rättshandling, uppsägning; ensidigt avtal. Eensidige Skriffter, ther ey mehr än en allenas Vnderskrifft är, böre icke hafwa krafft något at bewijsa, än allenast emoot then, som them vnderskrifwit hafwer. Sjöl. 1667, Skipml. 9. (Två föreställningars yttre förhållande) är antingen ensidigt eller ömsesidigt. Tuderus Kiesewetter 44 (1806). Ett obligatoriskt aftal är ensidigt, när blott den ene paciscenten derigenom erhåller en fordran. Schrevelius CivR 2: 365 (1847). — särsk. (numera knappast br.) med klandrande bibet.: partisk. Verelius 292 (1681). Gustaf(I) .. anlitte Margrefven af Brandenburg, at .. medla .. Margrefven viste sig ensidig på Danzigarnes sida. Celsius G. I 2: 116 (1753). Malmström Hist. 2: 144 (1863).
b) (numera knappast br.) enskild; ofta övergående, dels (i fråga om avsikt o. d.) i bet.: självisk, egennyttig, dels (i fråga om handling o. d.) i bet.: som göres på egen hand, egenmäktig; särsk. i uttr. ensidig fred, separatfred. Dryselius Monarchsp. 451 (1691). Ensidig, Egenvillig, utmätning må ingen giöra utan anlita Executoren. Abrahamsson Reg. (1726). Lag och Rikzens bästa äro i hans Sinne heligare än hans ensidiga Fördelar. Dalin Arg. 1: nr 36, s. 6 (1733; uppl. 1754: enskylte). Holland frucktade man skulle giöra ensidig fred (med Frankrike). Nordberg C. XII 1: 449 (1740). Ensidiga afsigter. Strinnholm Vas. 1: 4 (1819).
2) i överförd anv., med klandrande bet.: som visar l. vittnar om l. beror på obekantskap med l. bristande blick för l. hänsyn till alla (l. flera) omständigheter l. faktorer; som sysslar med l. tar hänsyn till l. är inriktad på bl. en (sida av en) sak l. ett förh.; ofullständig, inskränkt, trångsynt, trångbröstad; i sht om person l. åskådning o. d. Ensidig läggning, uppfostran, utbildning, uppfattning, syn på tingen, framställning av ett ämne, ensidigt omdöme. Nordiska Mythologien .. är visserligen en ganska kraftig och skarpt bestämd Poetisk form; men ensidig är den likväl. Tegnér (WB) 2: 403 (1811). Lärjungarnes bildning .. blifver half och ensidig. Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1824, s. 92. Man skall vara bra ensidig, om man ej har sinne för .. skönheterna i .. (Racines) poesi. PT 1908, nr 113 A, s. 3.
3) (†) belägen l. skeende avsides l. i enrum; jfr EN-SIDES 2. (Han) fant .. bägge .. sittiandes tillhopa på ett Eensijdigt Rum under ett berg. VDAkt. 1713, nr 147. Det är farligit att afhöra ett witne ensidigt, uthan att parterne måge höra der på. Förarb. t. Sv:s lag 3: 206 (1715). Kolmodin Liv. 2: 322 (1832).
1) motsv. ENSIDIG 1. Ensidigheten ansågs vara det betecknande (för brakteaten). SDS 1908, nr 101, s. 5. särsk.
a) (†) motsv. ENSIDIG 1 a slutet: partiskhet. Wid senaste kyrckio-herde wahlet (lät han) sin Ensidigheet nogsampt förnimma. VDAkt. 1654, nr 2 (i handl. fr. c. 1660).
b) (†) motsv. ENSIDIG 1 b: själviskhet, egennytta; äv. konkretare: själviskt åskådnings- l. handlingssätt; i denna bet. äv. i pl. Om ensidigheter vinna framgång. Fischerström Tal 164 (1769). Ödmann Str. förs. III. 2: 25 (1811).
2) motsv. ENSIDIG 2; äv. konkretare: ensidigt åskådnings- l. handlingssätt; i denna bet. äv. i pl. Franzén (1821) i Tegnérs ppr 163. Den ensidighet, som en förutfattad mening gifver. Malmström Hist. 5: 291 (1877). Ensidigheter framkalla hvarandra. Norström Den nyaste män. 35 (1906).
Spalt E 654 band 7, 1922