Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ENTFALLA, v.
Etymologi
[efter t. entfallen; jfr ENT- o. FALLA]
(†) falla bort (för ngn); gå förlorad l. om intet. OxBr. 8: 348 (1641). (Namnet) är migh entfallet. Kempe Graanen 101 (1675). —

 

Spalt E 669 band 7, 1922

Webbansvarig