Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EROT erω4t, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[efter gr. ἒρωτες, kärleksgudar, pl. till Ἔρως, kärleksguden]
i den antika mytologien: liten kärleksgud, amorin. Tranér Anakr. 6 (1825, 1833). De vingade tjufpojkar, dem man kallar Eroter. Lysander Tre föredr. 20 (1855).

 

Spalt E 720 band 7, 1922

Webbansvarig