Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ERRIG, adj.
Etymologi
[efter mnt. errich, till erren, göra vred (se ÄRRA, reta)]
(†) som är föremål för l. förbunden med tvist, tvistig, stridig. Then tuistige och errige sake(n). BtFinlH 3: 210 (1547).

 

Spalt E 721 band 7, 1922

Webbansvarig