Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ESOMOFTAST e1somof3tas2t, äv. 4 0 32, adv.
Ordformer
(e (ee, eij, ey) som of(f)tast (-est osv.) GR 10: 320 (1535), VDAkt. 1680, nr 377. esomoftast (ee-, ehe-, ä-, eij-, ey-; -est osv.) GR 24: 386 (1554) osv. — -oftas (Murenius AV 374 (1658: -åfftass)), Swedberg Påminn. § 13 (1712: -offtas). -öfftest HB 2: 259 (1594). -offterst VDAkt. 1679, nr 8. -öffterst VDAkt. 1680, nr 377. -offtaste Landsm. 2: XLV (i handl. fr. 1722))
Etymologi
[se E-, pref.1, SOM o. OFTAST]
(i sht i skriftspr.) allt som oftast, icke så sällan, rätt ofta. GR 10: 320 (1535). Slikt betygar Herren esomoftast i sit heliga ord. Spegel Pass. 346 (c. 1680). Hos Platens .. var jag esomoftast på större och mindre bjudningar. De Geer Minn. 1: 68 (1892).

 

Spalt E 735 band 7, 1922

Webbansvarig