| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ESTIMERA äs1time4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade.
1) (†) beräkna l. angiva (ngts) ekonomiska värde. (Av mitt stora botaniska arbete äro nu tolv volymer färdiga), hwilket arbete iag intet kan æstimera. Rudbeck Bref 357 (1697).
2) (†) beräkna (ngts storlek osv. till ngt) l. angiva (ngts storlek att vara så l. så stor osv.), uppskatta, skatta. (Klaproth) estimerade 1/2 procent (av viktförlusten) till vatten och 10,5 proc. till syre. Berzelius i VetAH 1813, s. 215; jfr Dens. Kemi 2: 138 (1812).
3) (†) anse, betrakta; med obj. o. predikativ. Såsom vi för billigt estimera, att (osv.). Lundström LPGothus 1—2: 310 (cit. fr. 1632). (Om en viss sak sker,) så ästimerar jag meig dän lykosamaste i wärden. Ekeblad Bref 1: 353 (1654; rättat efter hskr.). Dalin (1850).
4) (†) skatta (ngt högt l. lågt), värdera (ngt så l. så), akta. Försäkrer Edher, att jagh .. desse edher .. labores (dvs. mödor) högt i mitt sinne æstimerer och vörder. OxBr. 10: 356 (1633); jfr 5. Rudbeck Bref 208 (1685). Åvatten æstimeras derefter, som det rinner fort eller sakta till. Westerdahl Häls. 198 (1764; uppl. 1768: värderas).
5) (numera föga br. utom i folkligt tal) sätta högt pris på, skatta högt, hysa aktning för, värdera, högakta. Columbus Ordesk. 9 (1678). Hvar och en brafver karl estimerar mig, det vet jag, och det är mig nog. HSH 9: 158 (c. 1750). H. Lilljebjörn Hågk. 1: 84 (1865). jfr Arvidi 22 (1651). — särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: som åtnjuter aktning; aktad, ansedd, uppskattad, ärad. Estimerade af d. 28 sistl. Apr. .. har jag emottagit (osv.). LdVBl. 1857, nr 19, s. 3 (med ellips av ordet brev). Man är ej estimerad nu längre som man var / i förgyllande dar. Karlfeldt FridVis. 9 (1898).
6) (†) bry sig om l. taga hänsyn till (ngn l. ngt). OxBr. 10: 101 (1628). Bonden, som har en frisk kropp, estimerar ej det förtreteligaste. Linné Diet. 2: 235 (c. 1750).
7) (starkt vard.) finna med sin värdighet förenligt (att göra ngt), värdigas; anse (ngn l. ngt) för fin(t) nog; vanl. med negation: anse under sin värdighet (att göra ngt), anse (ngt) vara för simpelt. (Annat) at förtiga, sade hon detta, iag Æstimerar intet at gå i kammaren till Prästen, utan håller mig thertill för god. HdlÅgerupA. 1750. VDAkt. 1795, nr 99.
ESTIMABEL, adj. (knappast br.) aktningsvärd, hedervärd; jfr E. Hellquist i FestskrSöderwall 235 (1911). DA 1784, nr 265, s. 2. En hederlig estimabel Landtman. J. G. Oxenstierna (1805) i 2Saml. 3: 25. Öfverstens är ett högst estimabelt hus. Wetterbergh Ber. 114 (1854). LoW (1911). —
1) = ESTIM 1. Grunden til åker-skattens beräknande borde utan tvifvel fota sig på åkerjordmonernas rätta estimation och värde. Fischerström Mäl. 381 (1785). Ekbohrn (1904).
2) = ESTIM 2. Then (hälso-)Brunnen, som för någre åhr sedhan ther war i stoor æstimation. Emporagrius JDelaGardie T 3 a (1652). FoU 17: 278 (i handl. fr. 1786). Ekbohrn (1904).
Spalt E 743 band 7, 1922