Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ETALONG et1aloŋ4 l. e1t-, r. (m. Dalin (1871), WoJ (1891)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. étalon, ételon, eg. ett slags lantmätarredskap, avledn. av ffr. esteil, av fht. stichel, spetsigt instrument, käpp, till t. stechen (se STICKA, v.)]
(i vetenskapligt fackspr.) likare. Åstrand (1855). ASScF 11: 4 (1880). VetAÅrsb. 1908, s. 200. — jfr NORMAL-ETALONG m. fl.
Ssg: ETALONG-LAMPA, r. som likare använd elektrisk lampa. TT 1884, s. 169.
Avledn.: ETALONNERA, v. (i vetenskapligt fackspr.) kontrollera (en viss vikt l. ett visst mått) med tillhjälp av en likare. Dalin (1871). Fennia V. 1: 6 (1892).

 

Spalt E 748 band 7, 1922

Webbansvarig