| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ETCETERA ätsät4era l. et-, l. -set4-, l. -t4ra, äv. ET CETERA e4t se4tera l. ät4 (ät séttera Dalin), ersättningsuttryck, äv. substantiverat; ss. sbst. n., i bet. II 3 äv. r. l. m.||ig. alltefter genus av det ord som det ersätter; best. -at; pl. (föga br.) = (Björnståhl Resa 3: 283 (1778)) l. -or (Runeberg 4: 271 (1836)). Anm. I skrift förkortas uttr. vanl. till etc., förr äv. &c.
I. ss. ersättningsuttr.: och övrigt l. det övriga, och så vidare. Wii gødzstaff etc. Gøre wetherligit att … GR 1: 44 (1523).
II. ss. sbst.
1) ss. benämning på (tecknet för) uttrycket etcetera (se I) självt. SvMerc. 1764, s. 40. Runeberg 4: 271 (1836).
2) (skämts., föga br.) övrigt (det övriga), rest; tillbehör. Björnståhl Resa 3: 283 (1778). Den fina svepningen, / Den granna garneringen / Och allt det etcetera, / Som ett lik måste ha, / För att kallas hyggligt och bra. C. F. Dahlgren 1: 113 (1829).
3) (†) eufemistiskt ss. ersättning för ett annat ord, vanl. ett ohöviskt. VDAkt. 1661, nr 317. Sara hade sagdt, iagh achtar Präst, klåckare och församblingh icke meer ähn (: salva venia:) en etc. i kalt watn. Därs. 1670, nr 100. Pigan eller etc Märta Jons dotter. Därs. 1695, nr 1083 (strax förut kallad ”kånestycke”). Thorild 4: 262 (1794).
Spalt E 750 band 7, 1922