Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ETYMOLOGI et1ymologi4 l. e1t-, äv. -må- l. -mω-, l. -lå-, i Sveal. o. Norrl. äv. -ji4 (etymologi´ (öp(pet) o, gh) Weste, -målåji´Dalin), r. (l. f.); best. -en, äv. -n; pl. (i bet. 2) -er.
Ordformer
(etymologie Dalin Arg. 2: 396 (1734, 1754). Anm. I ä. tid användes stundom den lat. formen etymologia. Wallenius Proj. A 5 a (1682). Hof PhilosGr. 106 (1782))
Etymologi
[jfr t. etymologie, eng. etymology, fr. étymologie, av lat. etymologia, av gr. ἐτυμολογία, av ἒτυμος, sann (se ETYMON), o. –λογια, lära, vetenskap (jfr ASSYRIOLOGI m. fl.)]
språkv.
1) (den) del av språkvetenskapen som söker utforska de olika ordens ursprung, härledning o. historia. Etymologien (kom) en tid .. i dåligt rop. Richert Ljudlag. 11 (1863).
2) [anv. är utvecklad ur 1] i fråga om ord: härstamning, ursprung, ursprunglig betydelse; härledning, grundad på språkvetenskapliga principer, språkhistorisk ordförklaring. (Stiernhielms) Etymologier. S. Columbus Vitt. 253 (c. 1678). Ord som hafva samma etymologi. Lindfors (1815). Så vidt jag vet är ingen etymologi på detta ord framställd. Pipping Ardr. 21 (1901). — jfr FOLK-, ORTNAMNS-ETYMOLOGI.
3) (numera knappast br.) om den del av grammatiken som behandlar ordens böjning, formlära. Ljungberg SvSpr. Föret. 1 (1756). Schiller SvSpr. 2 (1855). Trots vår usla undervisning i tyska föll (på grund av kunskap i latin) dess etymologi för mig så alldeles av sig själv, att jag alltsedan obehindrat läst tyska böcker av vad slag som helst. S. Almquist i Verd. 1916, s. 217.
Avledn.: ETYMOLOGISERA, v. [jfr t. etymologisieren, fr. étymologiser] språkv. forska efter härledningen till (ett ord), söka etymologien till (ett ord); äv.: framställa etymologien till (ett ord). Den etymologiserande Mythologen. Lyceum 2: 17 (1811). De af Noreen-Johansson etymologiserade orden. E. Hellquist i SpråkvSällskUpsF 1891—94, s. 89. —
ETYMOLOGISK, adj. [ytterst av gr. ἐτυμολογικός] språkv. i sht till 1 o. 2. Schroderus Os. 2: 241 (1635). Etymologiskt Lexicon. Botin SvSpr. 31 (1777). Namns etymologiska härledningar. Wulf Köppen 2: 458 (1799). Den etymologiska språkforskningens grundlagar eller lagarne för ljudvexlingen. Richert Ljudlag. 8 (1863). jfr FOLK-ETYMOLOGISK. —
ETYMOLOGIST, m.||ig. [jfr t. o. eng. etymologist, fr. étymologiste] (numera knappast br.) etymolog. Botin Hem. 2: 128 (1756). Rydqvist SSL 4: 484 (1870).

 

Spalt E 769 band 7, 1922

Webbansvarig