Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EVIGLIG l. -LIGA l. -LIGEN l. -LIGT, adv.
(†) evigt; särsk. motsv. EVIG 1: för all framtid, i evighet, evinnerligen. Then rettferdighe beståår ewigligha. Ordspr. 10: 25 (Bib. 1541). Lefva eviglig. Ps. 1819, 480: 3. Min ed åt Karin, — hennes ed åt mig, / Må de oss gagna nu och eviglig! Hagberg Shaksp. 4: 134 (1848).
Spalt E 795 band 7, 1922