| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
1) [jfr lat. exaltare, göra djup, altum, djup, havet] (†) (största) djup. Ther som (havet) .. hafwer sitt centrum och sin exaltation. Muræus Arndt 4: 82 (1648; t. Exaltation).
2) lyft l. förhöjd stämning; hänfördhet, hänförelse, extas; särsk., i sht psykiatr.: sjukligt uppjagat själstillstånd. Den ädelhet och exaltation som medvetandet af en skön handling alltid skänker. Palmblad i PoetK 1813, Suppl. s. 53. Med mer, än intresse, med exaltation följde man hos oss det polska frihetskrigets alla tilldragelser. Sturzen-Becker 1: 151 (1845, 1861). Maniakaliska exaltationer. Salomon Allm. paresis 3 (1861).
Spalt E 803 band 7, 1922