| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EXCENTRICITET äksän1trisite4t, äv. 1010—, r. (f. Dalin (1850), Lundell); best. -en; pl. (i konkretare anv.) -er.
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara excentrisk; äv. konkret(are).
1) motsv. EXCENTRISK 1; särsk. mat. om avståndet mellan brännpunkterna i en ellips l. hyperbel uttryckt i den större axeln resp. den reella axeln ss. enhet. Melanderhjelm ÅmVetA 1784, s. 32. Lindelöf AnGeom. 49 (1864). Afståndet mellan excenterskifvans och axelns medellinier kallas skifvans excentricitet. Frykholm Ångm. 210 (1881).
2) motsv. EXCENTRISK 2: underlighet, egenhet o. d. Hammarsköld SvVitt. 2: 95 (1819). Den rike grefve Banér var känd för sina excentriciteter. Tegnér SvBild. 38 (1896). (Impressionalismen betraktades till en början) som ett utslag af excentricitet och sensationslystnad. G. Nordensvan hos Romdahl o. Roosval 484 (1913).
Spalt E 809 band 7, 1922