| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EXCEPTIONELL äksäp1ʃωnäl4, äv. 1004, ngn gg -ä4l, adj. -are. adv. -T.
som utgör ett (iögonfallande) undantag l. bl. (helt) undantagsvis förekommer, undantags-; som skarpt avsticker mot det vanliga, (i hög grad l. alldeles) ovanlig, sällsynt. Exceptionella förhållanden. Exceptionellt gynnsamma omständigheter. Sturzen-Becker 2: 133 (1842, 1861). I exceptionela fall. Bolin Statsl. 1: 88 (1868). Exceptionella anlag (för lärarekallet). PedT 1896, s. 667. Nederbörden har .. varit exceptionellt stor. PT 1910, nr 156 A, s. 2.
Spalt E 811 band 7, 1922