Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXERCITANT äk1sersitan4t l. -är- l. -ær-, l. äksær1-, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. o. fr. exercitant; av lat. exercitans (-antis), p. pr. av exercitare, frekventativ av exercere (se EXERCERA)]
1) (†) skolyngling (gymnasist) l. student som övar sig l. deltager i stil- o. uppsatsskrivning o. d.; jfr EXERCITIUM 1 b. Skolordn. 1778, s. XXVI. Zedritz 3: 301 (1857).
2) (förr) deltagare i studentexercis. Svedelius Lif 463 (1887; i skildr. fr. 1848). Ödman StudM 41 (1891; i skildr. fr. 1858). —

 

Spalt E 827 band 7, 1922

Webbansvarig