| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EXISTENS äk1sistän4s (äcksistä´nns o. -stánngs Dalin; jfr skrivn. existance HSH 7: 237 (c. 1750), Berzelius Kemi 2: 154 (1812), ävensom å andra sidan Remmer Theat. 1: 262 (1814), där existens rimmar med gräns), r. (m. Lindfors (1815); f. Dalin (1850), Lundell); best. -en; pl. -er.
1) tillvaro; förefintlighet. Rydelius Förn. 11 (1718, 1737). Det cosmologiska beviset för Guds existens. Boström 2: 81 (1838). Genom en sådan (muntlig) literaturs exsistens under flera århundraden förklaras möjligheten af allt bokskrifveris upphörande. Agardh ThSkr. 1: 32 (1842, 1855). (De hedniska lapparna) ansågo (ingalunda) existensen upphöra med döden. Düben Lappl. 252 (1873). Alla organismens skilda delar .. tjena samma ändamål, upprätthållandet av individens existens. Vasenius Harm. 106 (1908). — jfr FÖRUT-, RUMS-, TIDS-EXISTENS o. PREEXISTENS. — särsk.
a) filos. konkret(are). Atterbom PhilH 529 (1835). Platons statsideal .. kräfver den enskilda existensens uppgående i den politiska totalexistensen. EkonS 1: 88 (1891).
b) övergående i bet.: liv (sådant det leves l. gestaltar sig), levnadsställning, ställning i livet, förhållanden o. omständigheter under vilka ngn (l. ngt) lever l. existerar l. frestar tillvaron. HSH 7: 237 (c. 1750). Hela min existens har varit tryckt och besvärad. H. Reuterdahl (1839) i 2Saml. 25: 164. Bereda arbetaren .. en betryggad existens. EkonS 1: 426 (1894).
c) (föga br.) övergående i bet.: utkomst, bärgning. C. J. L. Almqvist (1841) i 2Saml. 12: 88. Jag har flytt öfver till detta land för att få en existens. Dens. TreFr. 1: 175 (1842).
2) konkret om person; i sht med kvalificerande bestämning om tvetydig l. misstänkt person l. en som misslyckats l. kommit på sned i lifvet: ”individ”, ”subjekt”; mest i pl. Tvivelaktiga, förkomna, förolyckade existenser. Rydberg KultFörel. 5: 406 (1887). ”Den bildade allmänheten” är en sammanfattning af diverse existenser. J. A. Eklund i SvTidskr. 1893, s. 355. Herr Almager är egentligen en misslyckad existens. Wirsén i PT 1908, nr 224 A, s. 3.
-FORM, pl. -er. (Om själen) lefvat lastfullt, så får hon (enl. Pythagoras) genomgå lägre existensformer i djur- och vextkroppar. Rein Psyk. 1: 45 (1876). Tid och rum, den fysiska världens existensformer. Nyblom i 3SAH 8: 310 (1893). —
(jfr 1 c) -MINIMUM. (minsta möjliga) inkomstbelopp som anses nödvändigt för att en person (jämte familj) skall kunna leva utan understöd utifrån. Kôersner PolHlex. (1883). Det skattefria inkomstbeloppet (”existensminimum”). SvH 10: 123 (1909). —
-MÅLERI101004, sällan 103~002. [jfr t. existenzmalerei] mål. urspr. o. vanl. om för det venetianska måleriet under 1500-talet karakteristiska framställningar i glada o. livliga färger av harmoniska, i måleriska dräkter klädda gestalter, sammanförda i väl avvägda grupper i en enkel o. lugn situation utan dramatisk handling. Det venetianska existensmåleriet. NF 12: 630 (1888). bildl. ”Höststormar” (av Math. Roos) är helt enkelt existensmåleri för målningens egen skull. NSvTidskr. 1887, s. 445.
Spalt E 831 band 7, 1922