| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EXORBITANS äk1sorbitan4s l. 01—, r. (f. WoJ (1891)); best. -en; pl. -er l. (oftast) -ier (-antzer VDAkt. 1680, nr 80 (i handl. fr. 1678); -ancer VDAkt. 1737, nr 371. -antier J. Skytte, Cavallin Herdam. 3: 290 (cit. fr. 1693); -ansier RARP 7: 27 (1660; 2 ggr)).
(numera knappast br.) excess; i sht i pl.
1) handling som överskrider gränsen för det lagligt tillåtna l. strider mot gällande föreskrifter l. god ordning o. d., (lag)överträdelse o. d. (Jag har) varet i Upsala Academi .. och .. de förnembligaste exorbitantier noteret. J. Skytte (1639) i OxBr. 10: 383. (Prästen skall) uthgifwa dhe 40 Rdr för sin exorbitanz med den olagl(iga) wijgningen. HernösDP 1663, s. 55. VDAkt. 1737, nr 371.
2) överdrift, omåttlighet, ytterlighet. K. M:t hafwer lagt högt straf öfwer the exorbitantier, som wed bröllopen skee. RARP V. 1: 146 (1652). WoJ (1891). —
Spalt E 837 band 7, 1922