Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXSUDERA äk1sɯde4ra l. -u-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; EXSUDATION (se avledn.).
Etymologi
[ytterst av lat. exsudare, av ex, ut (se EX-), o. sudare, svettas, av samma stam som SVETT]
(mindre br.) i sht med. tr. o. intr.: utsvetta, utsvettas, låta (vätska) utsippra; avsöndra exsudat. Collin Ordl. (1847). TT 1894, K. s. 56.
Avledn.: EXSUDAT, n. med. vätska bestående av de beståndsdelar i blodet som vid en inflammation utsippra gm kärlväggarna. Collin Ordl. (1847). Petersson FysUnders. 335 (1908). —
EXSUDATION, r. med. Huss Typhus 19 (1855). —
EXSUDATIV, adj. med. som hör till l. är karakteriserad av exsudation. Collin Ordl. (1847). ”Den exsudativa diatesens” stadium. 2NF 25: 1214 (1917).

 

Spalt E 867 band 7, 1922

Webbansvarig