Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXTEMPORALIER äk1stämpωra4lier l. -po- l. -på-, l. 01—, l. —302, pl.
Ordformer
(förr äv. i lat. form -alia. BerRevElLärov. 1843, s. 22)
Etymologi
[jfr t. extemporale, pl. -lia l. -lien, ytterst av lat. extemporalis, oförberedd, av ex tempore (se EXTEMPORE)]
(numera mindre br.) pedag. muntliga l. skriftliga övningar i att utan förberedelse översätta till främmande språk. PedT 1877, s. 140.
Ssg: EXTEMPORALIE-BOK. (numera mindre br.) pedag. bok i vilken man sammanfört texter l. fraser avsedda för övning i översättning ex tempore. BerASvLärM 1869, s. 196. PedT 1891, s. 380.

 

Spalt E 868 band 7, 1922

Webbansvarig