| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EXTENSIV äk1stänsi4v l. -ten-, stundom 30~2 l. 40~1, adj. -are. adv. -T.
1) (numera i sht i fackspr.) som kännetecknas av (yttre) utsträckning, omfattande, utåtriktad; numera (åtm. utanför fackspr.) gärna i motsats till: intensiv. Extensivt jordbruk, jordbruk som drives på en stor areal med förhållandevis ringa kapital o. arbetskraft. En närmare och mera extensive förbindelse (mellan Sv. o. Ryssland). HSH 1: 316 (1743). (Kristendomens) första extensiva ungdomskraft. Topelius 23: 46 (1843). LAHT 1882, s. 51. En utåtriktad och extensiv (geografisk) forskning. Fennia XXXII. 11: 4 (1912).
2) (föga br.) log. som har omfång, yttre. Lutteman Schulze 53 (1799). Ett begrepps extensiva storhet eller dess omfång eller sfer. Lindblom Log. 33 (1836). Borelius Log. 11 (1863).
Spalt E 870 band 7, 1922