Publicerad 1919   Lämna synpunkter
FAG fa4g, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Gottl.) fag, m., av FAGA]
(på Gottl.) (hög av) vid ”fagning” hopräfsade löv o. riskvistar o. d. Bränna fag (fagen).

 

Spalt F 67 band 8, 1919

Webbansvarig