Publicerad 1919   Lämna synpunkter
FAGOCYT fag1osy4t, äv. -ω- l. -å-, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet ph-)
Etymologi
[jfr t. phagozyten, pl., eng. o. fr. phagocyte. Ordet är bildat av den ryske naturforskaren I. Metjnikov (se Annales de l’Institut Pasteur 1: 323 (1887)) av stammen i gr. φαγεῖν, äta (jfr ANTROPOFAG), o. κύτος, eg.: ihålighet, ihålig kropp, hölje (jfr HUD samt LEUKOCYT, SUBKUTAN)]
bakter. cell, särsk. vit blodkropp, som har förmågan att ”äta upp”, dvs. inom sig upptaga o. förstöra, främmande ämnen, i sht de för kroppen skadliga bakterierna. Wallis Bakter. 45 (1888). H. Théel i Fauna o. flora 1906, s. 67.
Ssgr: FAGOCYT-LÄRA(N). Wallis Bakter. 224 (1888). 2 NF (1907). —
-TEORI(EN). Metschnikoffs phagocytteori. H. Théel i Fauna o. flora 1906, s. 68.
Anm. Ss. adj. till fagocyt användes fagocytär [jfr t. phagozytär, fr. phagocytaire], t. ex. Sundberg Mikroorg. 173 (1896).

 

Spalt F 76 band 8, 1919

Webbansvarig