| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
FAKTISK fak4tisk, adj.; adv. -T (se d. o.).
1) som rör sig om l. med l. omfattar l. grundar sig på ett faktum l. fakta, som har ett faktum l. fakta l. erfarenhetsrön till föremål.
a) om uppgift l. utsaga, innehållet i en (muntlig l. skriftlig) framställning o. d.; stundom: saklig, real. Boken är späckad med faktiska uppgifter. De faktiska upplysningarna .. och den moderata tonen (i Statstidningen) vinna efter hand alla dem som ej äro fullt förstockade. Tegnér 6: 266 (1835). Stagnelii lyrik har, i allt sitt mystiska skaplynne, dock städse ett bestämdt faktiskt innehåll. Vetterlund Stud. o. dikt. 73 (1894, 1901). jfr (†): Så mycket Lagerbrings Historia har öfvervigt i factiskt hänseende (dvs. då det gäller fakta), så mycket öfverväger Dalins i afseende på Stylen. Hammarsköld Sv. vitt. 1: 249 (1818).
b) (numera föga br.) om kunskap l. vetande o. d. Rätt att medverka i lagskipningen så vida den beror på faktisk kännedom och allmän rättskänsla. Geijer I. 4: 161 (1822). (Bibergs) vidtomfattande och grundliga lärdom och faktiska mångkunskap. Nyblæus Forskn. III. 2: 3 (1888).
2) om handling l. tilldragelse, förhållande l. omständighet o. d.: som uppvisats l. konstaterats hava skett l. ägt rum l. finnas för handen o. d.; som föreligger i värkligheten, värklig; stundom: reell, real; ej sällan i uttr. som beteckna att ngt i själva värket l. till sin egentliga innebörd är ngt annat än vad utseendet tyckes giva vid handen. Man måste ta hänsyn till de faktiska förhållandena. Alla (vid en rättegång) nödiga dokumenter om det faktiska i saken. Geijer I. 4: 109 (1822). Riksspråkets faktiska uttalsskick. Lyttkens o. Wulff 1 Ljudl. V (1885). Eganderättens formulering (är) af afgörande vikt för individernas ”materiella”, faktiska frihet eller förmåga att begagna sig af de formella frihetsrättigheterna. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 53 (1891). (I England råder) ett faktiskt enkammarsystem, .. i det att den öfre kammaren förlorat all själfständig politisk betydelse. Fahlbeck Sv:s förf. 136 (1904). — särsk. filos.; jfr ASSERTORISK. De factiska (skenbart tillfälliga) sanningarna (i motsats till de allmängiltiga o. nödvändiga ”förnuftssanningarna”). Boström 2: 79 (1838). Bestämningarnes sammanhang i åskådningen är (i motsats till i tänkandet) ett blott faktiskt; de fattas såsom förenade, emedan de så visa sig. Borelius Log. 3 (1863).
Spalt F 85 band 8, 1921