FAKTISKHET fak3tisk~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 40~1, r. l. f.; best. -en.
(mindre br.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara faktisk, dvs. att stödja sig på fakta, vara överensstämmande med värkligheten l. värklighetstrogen osv.; värklighetstrohet; jfr FAKTICITET. Ett .. indicium, hvars primitiva factiskhet ej .. vore fullt bevisad. Biberg 3: 499 (c. 1823). Lindberg Hârûn Arraschîd 73 (1900). Liksom han (dvs. Defoe) i politiken tog mer hänsyn till fakta än till dogmer, så är ”faktiskhet” ett utmärkande drag hos honom såsom författare över huvud. Sylwan (o. Bing) Eur. litt.-h. 1: 371 (1910).
