fallit | SAOB

Publicerad 1921

FALLIT fali4t, äv. -it4, sbst.2, r.; best. -en; pl. -er.

Etymologi

[jfr d. fallit; efter fr. faillite med anslutning till FALLERA, v., FALLISSEMANG osv.]

(mindre br.) fallissemang, bankrutt. Wikforss (1804; under falliment). Nytt ficklex. ö. främ. ord (1903). — bildl. Den moraliska fallit den nuvarande regeringen lidit. Ahrenberg Män. 4: 58 (1909).

Spalt F 195 band 8, 1921

Webbansvarig