Publicerad 1921   Lämna synpunkter
FALSARIUS falsa4rius l. 0302 (fallsáriuss Dalin), m.; best. -ien; pl. -ier.
Etymologi
[jfr d. falsarius, t. falsar(ius); av lat. falsarius, eg. nom. sg. m. av falsarius, adj., som förfalskar, till falsus (se FALSK, adj.)]
(numera knappast br.) förfalskare. Swedberg Schibb. 271 (1716). Calonius Bref t. Porthan 380 (1798; om tillvärkare av falska riksgäldssedlar). P. Wieselgren i SvLittFT 1834, sp. 362 (om förfalskare av dokument).

 

Spalt F 202 band 8, 1921

Webbansvarig