Publicerad 1921   Lämna synpunkter
FALSIFIKATION fal1sifik1atʃω4n l. -aʃ-, r. (f. Wenström o. Jeurling (1891)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. falsifikation, eng. falsification; av fr. falsification, till falsifier, av mlat. falsificare, förfalska]
(numera mindre br.) förfalskning, efterapning; äv. konkret om förfalskad vara, förfalskat dokument o. d. Calonius Bref t. Porthan 301 (1797). Han (blev), för begångna falsificationer, dömd sitt embete förlustig. Hammarsköld Sv. vitt. 1: 362 (1818). Ramsay Fr. barnaår 8: 19 (1907).

 

Spalt F 203 band 8, 1921

Webbansvarig