Publicerad 1921   Lämna synpunkter
FALSIFIKATOR fal1sifika3tor2, ngn gg—40, m.||ig.; best. -n; pl. -er fal1sifik1atω4rer.
Etymologi
[jfr t. falsifikator; snarast latiniserande ombildning av fr. falsificateur (se FALSIFIKATÖR)]
(mindre br.) tillvärkare l. framställare av falsifikat. Ekbohrn Främ. ord (1904).

 

Spalt F 203 band 8, 1921

Webbansvarig