| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
FAMILIARITET famil1iar1ite4t, äv. FAMILJARITET fam1ilj- (– – – – -tét Dalin; jfr skrivningen famillaritet SP 1780, s. 755, som väl representerar ett uttal med -lj-, samt familja- Nordforss (1805), Lindfors (1815)), r. (f. Dalin (1850)); best. -en; pl. (föga br.) -er.
(numera mindre br.) motsv. FAMILJÄR 2: förtrolighet; otvungenhet. Han blef hel förundrad vid så mycken familiarité af en menniskja som han ej sedt. J. G. Oxenstierna Dagb. 36 (1769). De, som .. besvärade sin förman med otillbörlig familiaritet. Lilljebjörn Spr. minnen 79 (1874). — särsk.
a) (†) i uttr. bruka familiaritet med (ngn), förtroligt umgås med. Mag(ister) Thun .. plägade bruka familiaritet med honom. Hagström Herdam. 3: 21 (cit. fr. c. 1690).
b) motsv. FAMILJÄR 2 c, om språk(ligt uttryck) l. stil o. d.: vardaglighet. Den nog långt drifna familiariteten i ton och stil, som någon gång faller nästan til låghet. JournSvL 1799, s. 160. Atterbom i Phosph. 1810, s. 107.
Spalt F 216 band 8, 1921