Publicerad 1924 Lämna synpunkter FANFARONERA fan1farωne4ra l. -on- l. -ån-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr FANFARONAD. Etymologi [av fr. fanfaronner, till fanfaron (se FANFARONG)] (numera föga br. utom i Finl.) skryta, skrävla. Dalin (1871). WoJ (1891). Cannelin (1921). — Spalt F 259 band 8, 1924 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se