Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FARAO fa3raω2, äv. 400, sbst.1, m., i bet. 3 m. l. r.; best. -n, i best. anv. oftast utan slutartikel; pl. -ner fa1raω4ner, äv. far1-; i ä. tid med lat. böjn.; i bet. 2 FARAON fa1raω4n, äv. far1-, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr regelbundet skrivet ph-. I senare tid skrives farao i appellativ bet. med liten begynnelsebokstav)
Etymologi
[fsv. pharao, av kyrkolat. pharao (-ōnis), varav fr. pharaon, av hebr. par‛ōh, av egypt. pr-‛o, eg.: det stora huset (jfr Porten ss. benämning på den turkiska regeringen). Redan i hebr. behandlades ordet stundom ss. egennamn]
1) (i bibeln o. därav beroende litteratur, sedermera äv. allmännare) titel (av språkkänslan uppfattad ss. egennamn) på fornegyptisk konung; i senare tid ngn gg mera appellativt (jfr 2): konung i Egypten. Apg. 7: 13 (NT 1526). Pharao then femte Konung i Egypten. Bib. 1646, Reg. En egyptisk prins, som sedan blev farao. Landsm. XI. 1: 10 (1895). — särsk. [jfr 2Mos. 8 i Bib. 1541—1703] (†) i uttr. faraos lus, benämning på ett visst krypdjur. Ett Insect, kalladt Pharaos lus, som löper på sanden och förfärligt biter både människor och kreatur .. Phal(angium) Araneoides, Pall. Ödmann StrSaml. 4: 99 (1789).
2) [utvecklat ur pl.-formen av 1] rent appellativt: fornegyptisk konung. Faraonen Ramses II. AB 1890, nr 34, s. 2.
3) (†) faraoråtta. Pharaon, et kreatur, som går i husen som Kattor. Hasselquist Resa 592 (1750).
Anm. Stundom användes ordet i svordomar; jfr FAN, sbst.1 anm. 2:o, sp. 249. Fy Farao. DN 1899, nr 10575 (A), s. 3.
Ssgr (till 1): A: FARAO-HJÄRTA. (-aos- 1705) [efter 2Mos.] (i av bibeln påvärkat spr., numera knappast br.) förstockat hjärta. Swedberg SabbRo 89 (1705, 1710). Dina politiska idéer äro gräsliga. Jag ber Gud omvända ditt förstockade Faraohjerta. Elof Tegnér (1812) hos Wrangel Räm. 146. —
-HÖNA. [ytterst efter det namn som ”frankerna” i Egypten givit åt fågeln] (enst.) gamen Vultur (Neophron) percnopterus Lin. Den lilla faraohönan eller smutsgamen. Kruhs Jordkl. 2: 283 (1882). —
-KATT. = -RÅTTA. Thorell Zool. 2: 104 (1861). Sjöstedt Storv. 130 (1911). —
-MYRA. zool. den först från Egypten kända myrarten Monorium (Formica) pharaonis Lin. Sjöstedt Västafr. 115 (1904). —
-ORM. [i fråga om benämningen jfr 2Mos. 7] en leksak bestående av en blandning av kvicksilvercyanur o. svavel som, då den utsättes för hetta, dekomponeras o. pöser upp på ett vidunderligt sätt i form av en orm. Rosenberg OorgKemi 465 (1888). —
-RÅTTA. [ytterst efter den benämning som ”frankerna” i Egypten givit åt djuret] det afrikanska rovdjuret Herpestes ichneumon Wagn., ichneumon; jfr -KATT. Hartman Naturk. 167 (1836).
B (†): FARAOS-FIKON. [jfr nylat. Ficus pharaonis, sykomor] mullbärsfikon? På Öön Sardinien .. wexer ett slags skogsfikon, som kallas Pharaos-Fikon. Linder Fross. 21 (1717). —
-HJÄRTA, se A.
Avledn. (till 1, 2): FARAONISK, äv. -ONSK, adj. förr vanl. mer l. mindre bildl., med anslutning till 2Mos. (Kristiern II:s) Pharaoniske Hierta hafwer aldeles warit förhärdat. GR 1: 25 (1521).

 

Spalt F 289 band 8, 1924

Webbansvarig