| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FARFADER far4~fa1der, stundom fa4r~, l. 3~20, l. (i dagligt tal nästan alltid) FARFAR far4~ far1, stundom ~fa1r, sällan fa4r~fa1r, l. 3~2 (fàrrfarr o. fárrfarr Dalin. Uttal med kort a åsyftas säkerligen av Columbus Ordesk. 4 (1678), då han skriver far-fars-faar), l. (numera bl. i lagstil samt ngn gg mera tillf.) FADERFADER fa3der~fa2der, m.; best. -fadern, äv. -fadren, vard. -farn; pl. ~fäder ~fä1der resp. ~20 ((†) fäderfäder Triewald Bij 88 (1728)). Anm. 1:o I st. f. best. -farn användes gärna omskrivning: hans farfar osv. 2:o I vissa fall nyttjas ordet i best. anv. utan slutartikel; jfr FARBRODER, sp. 291, anm. 2:o.
(ngns) faders fader. GR 5: 169 (1528). Där jag förmedelst eder bådhe måtte genom Gudz tillhielp blijffua Faderfader, wore min werldzlige hugnad complet. Oxenstierna Bref 4: 443 (1648; i brev till sonen, som förlovat sig). Från Far til Farfars Farfars Far. Brenner Dikt. 1: 153 (1701, 1713). Richard den Dierfve .. var .. Farfader åt Rolf .. Långsvärd. Dalin Hist. 1: 555 (1747). Vet, at min Farfars Farfars Far / Tolf Kungars Kröningshimmel var. Kellgren 2: 138 (1791; yttrat av ett par sammetsbyxor). (Boråsiaden) detta .. af våra fäder och farfäder med stor gamman lästa poem. Atterom Siare VI. 1: 279 (1852). (Jul-)vätten .. framtog (ur sin kista) .. hvar sitt par glasögon till farfar och farmor. Rydberg Vigg 8 (1875). — särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. se sin farfar, benämning på ett slags lek med barn, på andra orter kallad se Per Mats höns (Hjelmqvist Förnamn 260 (1903)), se Herrens höns (södra Skåne). När man oförståndigt leker med Barnen, at låta dem se sin Far-fader, som det kallas, eller at fatta barnet under öronen och lyfta det. Martin Bensj. 185 (1782).
b) (i Åsele lappmark) i uttr. farfars tobak, örten Achillea millefolium Lin., rölleka. BotN 1883, s. 215.
c) i uttr. i farfars tid o. d., ss. obestämd beteckning för en tid som ligger långt tillbaka, men dock ännu är i mannaminne. Damms mytologi, .. tryckt i farfars tid (i själva värket 1813) hos Lindh i Örebro. Rydberg Varia 197 (1890, 1894). Från farfarsfars och farfars tid. Tegnér (1900; boktitel).
d) (knappast br.) ss. heders- o. äretitel för äldre, vördig o. gemytlig man. Frå sine landsmän skild, de hedervärde jutar, / Han öfver Scagern förs i farfar Ferrös våld. Wallenberg Gal. 189 (1771; uppl. 1921).
B: FARFARS- l. (nästan bl. i skriftspr.) FARFADERS-AKTIG. (farfar- 1885. farfars- 1894) som påminner om en farfar; äv.: gammalmodig. Den högryggade länstolens brunbetsning tog sig farfaraktig ut mot den broderade sängmattan. Benedictsson Peng. 195 (1885). Då ler Gud Fader med ironisk min, / men farfarsaktigt god är ironin. Fröding NDikt. 25 (1894). —
-FAR, vanl. uttalat ss. två ord; best. (föga br.) -fadern, äv. -fadren30~20. (faderfader- 1689. faderfaders- 1689—1814. farfars- 1639 osv.) Schroderus Comenius 602 (1639). Columbus Ordesk. 4 (1678). Snellman Tyskl. 345 (1842). —
-FARFAR, vanl. uttalat ss. två ord; best. (föga br.) -farfadern, äv. -farfadren. (fahr-far-fahrs-fahr 1671) Schroderus Comenius 602 (1639: Farfarsfaderfader). Farfarsfarfadren (heter) Finner. Dalin Hist. 1: 101 (1747). —
-MOR, vanl. uttalat ss. två ord; best. (föga br.) -modern, äv. -modren30~20. (faderfader- 1790—1814. faderfaders- 1784. fadersfader- 1790. farfars- 1639 osv.) Schroderus Comenius 602 (1639). Farfarsmodren var Fru Mätta. Dalin Arg. 2: 136 (1734, 1754). —
-VISDOM. (-faders-) (enst.) urgammal, fäderneärvd visdom. En .. allmoge, hvars enda folkskola var fädernestugan med dess inneboende sunda modervett och fornkunniga farfaders-visdom. Atterbom Minnest. 1: 176 (1847).
Spalt F 294 band 8, 1924